119: flykt

Publicerad 06.10.2011 kl. 03:06
Jag förflyttar min tyngdpunkt till under mig och jag trycker mig upp i luften. Jag svävar inte lätt som en fjäder, jag är inte tyngdlös, men jag pressar mig upp och på något vis flyger jag. Ibland förlorar jag kontrollen och skjuter iväg, högt över trädtopparna. Jag är tyngre än någonsin men jag är kraftfull, när jag tappar koncentrationen räcker en halv sekund till för att jag plötsligt ska befinna mig högre upp än vad min höjdrädsla vill tillåta. Sedan sjunker jag ner, långsamt, etappvist, som en spindel som hasar sig ner från ett balkongräcke till granntantens pelargoner på våningen under. Det är alltid höst. Pelargonerna är alltid vissna. I luften ruvar alltid äventyr.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Linnea utan akut accent (dock med relativt grav dialekt), dilettant av årgång 1983, förtjust i loppis, kameror, katter och kaffe. T.ex., bl.a., o.s.v. Alla bilder som postas här är mina egna om inte annat noteras. limeamaria gmail com