124: web log / we blog

Publicerad 04.11.2011 kl. 19:33
Att blogga om att blogga känns dumt och dessutom ointressant, men likväl gör jag det gång på gång. Otaliga gånger jag har inlett en bloggpost med en ursäkt för eller en konstatering att jag inte bloggat på länge, och varje gång känner jag ungefär GÄSP. Jag försökte skriva ett inlägg för någon dag sen, men så hände Något Förskräckligt som innebar att all text försvann, helt spårlöst. Ganska typiskt att det ska gå så när jag för en gångs skull ens fått ihop lite bokstäver till en flytande text — för det mesta när jag försöker skriva så blir det istället så att jag bara sitter i still och stirrar på den blinkande markören tills jag inte orkar stirra längre. Ibland får jag ner en mening som jag sedan raderar. Ibland öppnar jag en ny flik och tänker att jag återvänder till uppdatera-blogg-fliken senare, och under hela dagens lopp väntar den där, den stackars orörda uppdatera-blogg-fliken, för att sedan stängas ner då jag går och lägger mig. Det känns nästan lite sorgligt. Trist är det i alla fall.

Ni som också bloggar har kanske märkt hur ens blogg tycks nästla sig in i ens medvetande, och inte bara det, utan också in i ens vänskapskrets. (Eller är det bara jag som känner så?) Dels ligger den alltid i något skrynkligt hörn av hjärnan och ruvar för att titt som tätt göra sig påmind, och med tiden har man också blivit emotionellt fäst vid den — den har blivit en trofast följeslagare som alltid har tid för en. Och på det viset och av den orsaken har jag nog saknat bloggandet en gnutta på sistone, men vad kan man när adjektivet "fåordig" inte räcker till för att beskriva hur man känner sig de dagar man är jämförelsevist pratsam ens? Finns liksom inte så mycket man kan göra åt saken.


PS. På tal om trofasta och pålitliga saker, så är vår internetuppkoppling den totala motsatsen nu för tiden. Så enerverande! Universum VILL helt enkelt inte att jag ska vara virtuellt aktiv, antar jag. Så om ni tycker att jag inte är speciellt interaktiv så är det för att jag inte hanterar motgångar speciellt bra. (Såhär gör jag: jag ger upp.)
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Linnea utan akut accent (dock med relativt grav dialekt), dilettant av årgång 1983, förtjust i loppis, kameror, katter och kaffe. T.ex., bl.a., o.s.v. Alla bilder som postas här är mina egna om inte annat noteras. limeamaria gmail com