102: ett blomtips från grönskeamatören



Här ser ni buskdracenan jag köpte åt Jim för två år sen och som döptes till Sibylla (har man inga riktiga husdjur så...), vilken har fullständigt flippat den senaste tiden. Men på ett bra vis, hon är rent av euforisk! Hon stod tidigare uppe på en hylla men jag fick plocka ner henne för nån dag sen eftersom hon har skjutit i höjden så pass mycket att hon nuddade i taket. Jag har absolut inga gröna fingrar så det känns som ett triumferande åstadkommande när en växt plötsligt mår bra. Jag vet inte om ni ser dem riktigt, men det är två spröten som sticker upp, och de är ungefär en meter långa. Det är så spännande att se vad som händer härnäst! Jag har också fått henne att blomma en gång, så är ni sådana som är dömda till ett liv med garderobsblommor och kaktusar i hemmet, så kan jag helt klart rekommendera att utöka er interiörsflora med en buskdracena, Dracaena surculosa. Det verkar vara tacksamt.

Jag bildgooglade nyss buskdracena, och holy effin' shit. De kan ju bli enorma!
Publicerad 09.09.2011 kl. 15:25

101: kattguld


Men vad är det jag håller på med? Jo, det där är en rebus. Så vad försöker jag säga? Mja, om ni inte redan gissat det utgående från titeln på det här inlägget så har det alltså med kattguld att göra.

Ni gissar att halsbandet är gjort av kattguld?

Korrekt gissat!

Den trogna läsaren (haha, som om jag hade sådana) minns kanske att jag tog med mig hem några pyritstenar från årets Juthbackamarknad. Den ena får numera dingla runt halsen på mig själv, fast kedjan är så lång att stenen dinglar snarare vid naveln än vid halsen.
Publicerad 09.09.2011 kl. 03:37

100: fotofrågeformulär

1. NÅGOT I DIN FAVORITFÄRG

Min favoritfärg är svart (vissa tonårsränder går aldrig ur), så jag tänkte att garderoben kunde vara en pålitlig plats att hitta exempel på denna kulör...

2. UTSIKTEN FRÅN DITT SOVRUMSFÖNSTER

Utsikten rakt mitt emot sovrumsfönstret täcks av ett annat höghus tvärs över vägen så jag siktade kameran mot höger istället för att få med lite mer än grannarnas balkonger.

3. ETT AV DINA FÖDELSEMÄRKEN ELLER ÄRR

Här är ett födelsemärke på insidan av högra långfingret, vilket jag har för mig att är relativt ovanligt. Jag har ett på utsidan av samma finger också, men det är längre ner på fingret och inte lika mörkt.

4. EN KÄR ÄGODEL

Mina kameror är förstås mig kära, har ett par till utöver de här som står där på hyllan och såklart den jag tog bilden med. Om jag måste singla ut bara en kär ägodel av de här så är det en ganska jämn kamp mellan Minoltan (längst fram till höger) och Lomon (näst-längst fram till vänster), men jag väljer Lomon för den fick jag av en fin vän.

5. DIN HANDSTIL

Blev ju pytteliten på den här bilden, men som jag skrev är min handstil oftast ganska liten på riktigt också. Det är små rutor i det där blocket, alltså inte såna där traditionella skolhäftesrutor.

6. NÅGOT DU SAMLAR PÅ

Det har inte varit ett medvetet val att börja samla på bälten men det är så lätt hänt att man plockar med sig hem ett par när man går på loppis och sånt, så jag har nog fått ihop en hel del under årens lopp. Det här är inte alla, långt ifrån, men jag har alldeles nyligen försökt rensa lite och så har jag en del på förvaring där hemma i Katternö också sen rensningen innan det.

7. DIN ÖGONFÄRG

Blå, lika som min pappa. (Bonus på bild: Trubbigt tryne!)

8. INSIDAN AV VALFRITT SKÅP

Ett köksskåp blev det för där var det bäst ljus. Det innehåller mycket pasta, som ni ser, vi bunkrar upp på det ibland. Brödkorgen fick jag av en rar tant som jag bodde granne med i Nykarleby för några år sen.

9. NÅGOT DU INTE GILLAR

Whisky. Kommer inte överens med smaken alls, och inte heller att det bränner så innerligt, mer än andra spritsorter tycker jag. Men jag gillar däremot karafferna!

10. NÅGOT DU ABSOLUT GILLAR

En stor mugg pulverkaffe med mycket mjölk. Min dagliga stöttepelare och kärlek.

Jag utmanar ALLA jag känner som har en blogg! Och alla bloggare jag inte känner men som ändå råkar se det här! Ha!
Publicerad 07.09.2011 kl. 20:31

99: tantvarning

Så det cirkulerar ett sånt här test på Facebook som berättar om man är en tant eller inte. Detta test tog sig, tämligen fräckt, friheten att informera mig om att jag är en sådan, och lite stött vägrar jag gå med på att den bistra sanningen faktiskt skulle vara bister. "Testet är korrupt!" tänker jag upprört, bland annat, och tröstar mig med diverse faktum som att tanter sitter banne mig inte uppe tills småtimmarna, till skllnad från mig då, och därmed var testresultatet naturligtvis felaktigt. Lättnad! Frid! Fröjd! Men sen spolar vi fram ett par dagar, och vad gör jag? Jo, jag går och köper den här väskan:



Oj. Äsch då.
Publicerad 06.09.2011 kl. 19:51

98: svår och mörk

För en tid sen så blev jag presenterad för nya ansikten med den sedvanliga frasen "Det här är Linnea", men följt av orden "hon är svår och mörk på internet". Haha! Gud som jag skrattade då och som jag har skrattat åt det i efterhand. (Så tack Martin!) Det typiska är att jag dessutom verkligen har försökt att inte vara sådär "svår och mörk" som jag brukar bli, jag har ansträngt mig i den här bloggen för att den ska vara, tja, lite mera blogg snarare än dagbok, enkelt sagt. Och jag tycker att jag har lyckats! Det är väl det mest ironiska. Ibland har jag till och med känt mig fånig för att jag tenderar vara så otroligt ytlig på ett sånt här vardagsreflekterande sätt, för att jag sällan går in på djupet och känslolivet, för att jag istället håller mig på fågel-fisk-eller-mitt-emellan-nivån som är ganska platt och trist egentligen. Men där ser man. Svår och mörk. Shit, jag måste alltså vara betydligt mer dyster än vad jag någonsin ens hade anat! O-em-ge.

M.v.h.,
Ior
Publicerad 06.09.2011 kl. 00:05

97: ordens borttappade mening



Jag tycker jag har så lite att säga nu för tiden. Både här på bloggen och i verkliga livet. Det är mest poänglösa, trista små inflikanden. Halvtappra försök i stil med "Idag har jag gjort X och Y, borde göra Z", eller "Jotack, bara bra, själv då?", och sen tar det slut. (Sorry.) Jag vill ju inte vara en tråkig människa men jag vet inte hur jag ska bryta det här mönstret. Jag tänker ge det ett försök nu men det är så svårt med bloggandet, hur rak ska man vara? Hur sann kan man vara sin bistra natur utan att det blir pinsamt och moralångestframkallande i efterhand?

När man är mestadels tyst så har man ju istället tid och tillfälle att iaktta andra människor och en längre tid har jag, helt omedvetet och oavsiktligt, kanske (antagligen) p.g.a. en gnutta brännande avundsjuka, speciellt riktat in mig på de människor som alla tycks lyssna på när de pratar. Och jag tänker, är det så man ska vara? Ska man prata med myndig stämma och god artikulation, med tydliga rullande R, vassa L från tungspetsen, kryddat med detta ständigt återkommande skittråkiga framhävandet av ens Jag och ens Unika Person? Jag är nog förbittrad och cynisk, vilket säkert är helt och hållet mitt eget fel, men likväl kan jag inte undgå att sucka djupt emellanåt. Det blir så genomskinligt vissa tillfällen. Jag avundas dessa människor, det gör jag verkligen, jag beundrar dem för deras förmåga att bli hörda och deras självsäkerhet att inte bli obekväma av alla blickar (eller att de åtminstone inte låter det märkas), men... nä, jag tror vi lämnar det på det; men. Jag blir så trött ibland.

Och jag tänker att kanske är jag inte en av dem för att jag talar för snabbt, för att jag snubblar över stavelser och har svårt att finna lämpliga ord (ironiskt att tänka att en gång i tiden klassades jag som "verbal"), för att jag fyller ut med mycket överflöd som "liksom", "alltså" och avslutar ofta med "och sådär" (gud så jag kan hata när jag avslutar meningar med "och sådär"). Bara för att jag känner mig pressad och tänker att jag måste prata snabbt för att nån ska orka lyssna, för att jag ska hinna säga vad jag vill säga innan jag blir avbruten — och ändå säger jag ju faktiskt inte det jag vill säga, jag säger något ditåt, något ungefärligt och sådär. Stundvis kan folk ha förmågan, fast de säkert inte gör det på flit, att få mig att känna mig som en statist i mitt eget liv. Så sabla patetiskt av mig. Jag borde inte låta det bli så, men det är så lätt hänt när jag, utav artighet, inte kan förmå mig att alltid svara "För mig..." när de berättar något om sig själva, eller när jag, dels utav viss förbluffad förnärman, inte kan förmå mig att klart och tydligt rätta dem när de hux flux har dragit felaktiga och förhastade slutsatser om vem och hur jag är. Äh, jag vet inte. Det är lite surt bara, och tröttsamt i längden.

Och på tal om tröttsamt i längden så är jag säker på att det här inlägget också är det. Men det är nog viktigt att ventilera, på ett sätt eller annat. Så nu valde jag bloggen, där jag inte riskerar att bli avbruten... och där jag, paradoxalt samtidigt, riskerar att inte bli avbruten. Ojoj.
Publicerad 05.09.2011 kl. 15:03

96: svusch

Publicerad 03.09.2011 kl. 18:15

95: ur garderoben, strax innan narnia


Både jag och Jim håller på att bli sjuka, och lämpligt nog har jag alldeles nyss tvättat mina tjockaste tröjor, sådär lagom tills att feberfrossan infinner sig. (Och därmed äcklar man ner tröjorna på nolltid så att de snart får hänga där ute på balkongen igen.)

Jag håller på att städa ur min garderob och jag hade tänkt att jag skulle flitigt tillbringa hela eftermiddagen med att sortera, tvätta, vika in och sätta undan, men istället fastnade jag på vardagsrumsgolvet med min gamla mockajacka jag så sällan använder, ackompanjerad av en liten hög med nitar.


Efter att bilden togs har också andra sidan av kragen också blivit pyntad, men jag vet inte om det är helt klart ännu ändå. Jag borde göra något åt axlarna, de sitter fel. Ärmarnas fållning har gett upp sen länge sen också. Men det är roligt. Roligt att något flera år gammalt kan kännas lite nytt helt plötsligt.

Usch jag är sådär överjävligt trött som man är när man håller på att bli förkyld. Jag känner mig inte sjuk-sjuk, men jag är förbannat utmattad fast klockan inte ens är tolv och fast jag brukar, vanligtvis, vara uppe i ännu ett par timmar åtminstone. Usch ja. Ni vet hur det brukar kännas, förmodar jag, så jag ska sluta gnälla om det.
Publicerad 01.09.2011 kl. 23:47

94: sprakasticko



Så Veneziansk kan consider itself viri å firi, och det betyder väl att även sommaren kan göra likaså. Buhu.
Publicerad 29.08.2011 kl. 15:10

93: en vinnande lott



Ibland känner man sig nog lycklig lottad. Som när en förbaskat fin människa tar ett tidigare tåg så man ska hinna träffas. Och när man senare inser att man har suttit och babblat väldigt, väldigt länge och väldigt, väldigt osammanhängande, och man tittar på den där fina människan, och hon ser varken uttråkad eller ens förbryllad ut. Ibland har man allt bra tur ändå, det har man nog.
Publicerad 24.08.2011 kl. 18:22

92: kaunas, litauen (del 2)

Jahapp, så har vi då kommit till vår andra dag i Kaunas, vilket var vår fjärde dag på resande fot, och även en söndag. Vi tog en taxi till Lietuvos zoologijos sodas (och blev antagligen totalt rippade på priset, för tillbakavägen kostade inte ens hälften av ditvägen) och blev ganska snabbt nedstämda över förhållandena djuren levde i där. De flesta burar och inhängnader verkade vara alldeles för små och många av dem kändes primitiva. Men jag ville verkligen se alla djur så vi gick igenom hela parken ändå — vi såg många, många fler djur än de jag har på bild här, man måste ju ändå hejda sig lite.


Tigern var det första djuret vi såg som gjorde att jag fick en liten avgrund i magen över hur begränsat område den hade att röra sig på; i efterhand visade det sig att tigern var ändå ganska lyckligt lottad. Lejonens burar var exempelvis så tragiska att jag inte ens förmådde ta bild på det. Eller, ja, jag tog en, men jag raderade den.


Isbjörnen är förstås van vid oändliga vidder och arktiskt klimat, här befann den sig i en halv betongcylinder i över 25-gradig, tung, fuktig värme. Den ställde sig upp och gick en liten bit sen, med haltande steg. Det var så jävla sorgligt.


På andra sidan betongcylindern chillade tre björnar, nu minns jag inte mer specifikt vilken art de tillhörde. Antagligen svartbjörn? Allmänt trivia om ordet "björn": det är ett noaord som betyder 'brun', så när man pratar om en brunbjörn så säger man egentligen 'brunbrun'.




Det fanns en terrarisk avdelning, liksom akvarisk och aviarisk, men det blev inga bilder från de andra. Ödlorna verkade coola som vanligt och ormen i mitten är förstås en kungsboa.


Vi pausade en stund på gräsmattan utanför fisk-, reptil- och fågelhuset.


Girafferna fick man bara titta på på mycket långt avstånd, så Jims 18× zoom fick en chans att visa vad det går för.




Fåglarna som fick vara ute i dammen (vingklippta, förmodar jag), verkade vara de som mådde psykiskt bäst. Även om pelikanerna nog var drabbade av något slags tvångsmässigt beteende, de putsade sina fjäderdräkter absolut konstant. En man sträckte ut handen och klappade den ena pelikanen på huvudet, den verkade inte bry sig alls, bara fortsatte tvättandet. Typ maniskt.


Jim var lite sliten, trött och kameraskygg.


Det här tyckte jag på nåt vis var så rörande. De står som de gör i flock för att förvilla rovdjur, fast de var bara två. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det. Visste ni förresten att zebror är svarta med vita ränder, och inte tvärtom? Det ni.



Lite getter. Den första har uppenbarligen tagit sin roll som Baphomet på allvar och gör sitt bästa för att motsvara idolbilden även i verkliga livet. Killingen ville jag förstås ta med mig hem.


Här ser vi ett annat djur jag ville ta med mig hem, en rödräv.


Och sist och slutligen, en annan sorts räv, som just på den här bilden ser ganska rödrävig ut men en sån var det alltså inte. Tror den blev Jims favvo. Den här typen verkade också vara bland de lyckligaste, den var sömnig och vältrade sig förnöjt medan den sträckte på sig.


Efter zoobesöket strövade vi omkring i stan lite, jag hittade en konstapel som skulle leda mig över vägen tänkte jag.



Jim + brunnslock. Jodå, det är turistande på hög nivå när man tar närbilder av gatan, jag inser det.



Nästa dag hann vi med en kaffe respektive en öl på ett café vid busstationen så länge vi väntade på bussen som skulle ta oss över gränsen till Lettland.



Från själva bussresan, fortfarande på den litauiska sidan av gränsen.
Publicerad 23.08.2011 kl. 15:39

91: inget speciellt


Sömnen är åt skogen, John Blund är en opålitlig sprätt, et.c. Jag är omtöcknad i ögonen, min hörsel är überkänslig och jag har den där märkliga metalliga smaken i munnen som jag alltid får när jag vakat länge och sen inte sovit tillräckligt. Jag vet att det är skittråkigt att läsa om folks sovvanor men jag vill bara säga det att som resultat av förra veckans genomlöpande sömnbrist så sov jag natten till igår runt tretton timmar. Inatt... inte så många.

Jag har lite kommit av mig med resebilderna, men då jag ändå påbörjat det projektet (här, här & här) så känner jag mig tvungen att fullborda det, annars vet jag att jag kommer reta mig på det under resten av den här bloggens existens. I allmänhet har det blivit ganska lite bloggande den här månaden. Trist. (Alltså jag är. Förstås bloggen också.)

Åtminstone var veckoslutet allt annat än trist! Det var dessutom extra långt den här gången, inleddes redan på torsdagen för min del. Det innebar många kära & roliga återseenden sen från länge sen och för det mesta superbt umgänge. Tror det var precis vad jag behövde. I alla fall var det precis vad jag ville ha. Jag blev inte ynklig och ömklig en endaste gång ens. Bara förbannad på en viss liten festival jag besökte men i övrigt var jag mestadels en klad hest.

Det känns förhastat och overkligt att sommaren snart är över, med Veneziansk afton nu på lördag som statuerande monument över detta, för mig som är från de trakterna där det firas. Fram med koftorna och yllesockorna. Min ryggmärg huttrar redan.
Publicerad 23.08.2011 kl. 14:30

90: gemmologi & mineralogi


Resultatet av årets Juthbackamarknad (som bara blir mer och mer överprissatt för varje år, bah), minus x antal lakritsremmar. Bergskristaller och pyritstenar, jag hade hoppats att jag skulle hitta större versioner av de senare, men de fanns bara i grus-storlek ungefär. Det får duga — nu ska här pysslas!

PS. Jag såg förresten en sån där likadan ljusstake som i mitt föregående inlägg på Juthbacka också, fast priset var tio ggr dyrare. Hoh hoh. Vilka grisar.
Publicerad 22.08.2011 kl. 15:04

89: fransar, nål & tråd + lite loppade saker


Idag har jag sytt fast ca 25 cm långa fransar på en blus med små små stygn, det var ganska tidskrävande och jag blev lite uttråkad redan när jag bara hade en fjärdeldel klart så jag passade på att pausa lite för att ta en bild då och samla ork och motivation. Nu är det klart! Men det tog en stund.

Jag har på nåt vis helt och hållet glömt allt angående den här bloggen den här veckan — i söndags loppade jag lite grejer som jag sen tog bilder av, vilka jag redigerade helt färdiga och planen var alltså att jag skulle ladda upp dem men jag kom av någon orsak av mig. Men här kommer de lite senare än vad som alltså var tänkt.


Jag tycker om att inreda med lite metallgrejer, så jag fastnade ganska direkt för de här omaka men matchande ljusstakarna från Italien.


Den här puffran såg så löjlig ut att jag inte kunde motstå den! Jag menar, SE PÅ DEN! Haha!


Höstskor a la begagnat H&M, tänkte faktiskt på att köpa ett par av de här när de fanns inne på egentliga H&M men så gjorde jag aldrig det, men nu hittade jag dem då för ungefär en fjärdedel av orginalpriset (vad jag vill minnas). Sånt är alltid kul!

Vi ska snart bege oss mot Nykarleby för att kolla in ett par band, och sen imorgon är det förstås den årliga Juthbackamarknaden i samma stad, och på lördagen blir det mera band, men då i Jakobstad. Så nu ska jag bara lacka naglarna, packa en väska och så måste vi nog åka iväg så att vi hinner se de band vi tänkt se!
Publicerad 18.08.2011 kl. 20:23

88: blomster, film och min totala oerfarenhet som dansös



Här är en tjuvtitt på vad jag pysslat lite med idag — om man kan titulera det "tjuvtitt" när man inte är säker på att det ens kommer resultera i något mer nångång — men här är en möjlig tjuvtitt, så kan vi säga.

I övrigt har det varit en lugn helg. Det var Konstens Natt här i Vasa i torsdags så vi tog ut helgen i förskott, igår kollade vi teveserier och film så gott som precis hela dagen, Cloverfield kan t.ex. rekommenderas. Nån dag innan såg vi Super 8, helt fantastisk enligt mig! Det var så mycket i den filmen så var så otroligt mitt i prick. Spielberg-nostalgin, däribland E.T.-referenserna och stämningen i den något kvalmiga förortsmiljön strax vid skiftet från sjuttiotal till åttiotal, men även dialogerna kändes sådär härligt genuina och spontana att jag vid ett flertal gånger verkligen skrattade. Vilket förstås är betydligt mer roligt än det sedvanliga "fnissade till"! Det är nästan så jag är avundsjuk på alla de som har det framför sig att se den.

Jag hade tänkt mig ett längre inlägg men jag har banne mig inget att berätta. Förutom att jag har aldrig jobbat som dansös på Åland, eller någonstans över huvud taget. (Lång historia...) Bara så att vi alla har det på det klara!
Publicerad 13.08.2011 kl. 23:34
Linnea utan akut accent (dock med relativt grav dialekt), dilettant av årgång 1983, förtjust i loppis, kameror, katter och kaffe. T.ex., bl.a., o.s.v. Alla bilder som postas här är mina egna om inte annat noteras. limeamaria gmail com