12: mulen & kulen

En del människor får migrän när det åskar, andra har värk i lederna vid lågtryck, och själv blir jag så fullständigt, fruktansvärt, hopplöst slö när vädret är mulet. Jag har märkt ett tydligt mönster — de dagar solen gömmer sig bakom ett tjockt, blekvitt späcklager till molntäcke, de dagar sover jag längst och sen när jag väl stigit upp har jag svårt att komma igång med någonting över huvud taget; jag stirrar apatiskt på dataskärmen utan att få någonting gjort (jag har t.ex. haft det här fönstret öppet i cirka tre timmar nu utan att lyckas formulera en endaste tanke — rättelse: utan att lyckas ha en endaste tanke), jag slänger mig kraftlöst på soffan och tittar på avsnitt av Gossip Girl fast jag egentligen är alldeles för gammal och fast serien egentligen är alldeles för dålig, sen håller jag på att somna fast det inte råder det minsta tvivel om att jag nog sovit helt tillräckligt redan ändå. Jag är apatisk och förslöad och dessutom förbannad på att jag är det; inget lockar och jag avskyr det. Såna här dagar då det alltid känns som två sekunder innan det ska börja regna är jag konstant frusen, helt utan logisk förklaring går jag omkring och huttrar och får aldrig upp värmen oavsett hur stora, tjocka, varma, stickade tröjor jag lånar av pojkvännen. Nu sitter jag med vetekatten i famnen, vilken har varit en sväng i mikron på uppvärmning, och önskar att den vore ungefär hundra gånger större så man kunde svepa in sig i den.

Det är dessutom speciellt hopplöst just idag: kaffet är slut. Jag kunde förstås gå och handla kaffe men det ligger ett visst moment 22 i den situationen: jag är alldeles för indolent för att orka röra mig någonstans och jag måste piggna till avsevärt för att klara av det men jag kan inte piggna till utan kaffet. Så då väljer jag att sitta här och ynka mig istället. (Snyft.)

Dagens höjdpunkt hittills var att jag såg två fiskmåsar para sig. Det har jag aldrig sett förut. De såg supergenerade ut efteråt. Det har jag inte heller nånsin sett förut.
Publicerad 04.05.2011 kl. 16:14

11: igår




Ibland hinner man inte riktigt med, ibland är självutlösaren lite för kvick.

Jag hade konstruerat ett inlägg i mitt huvud med stödord som fantastiska människor, fabulösa samtalsämnen och fenomenala stunder men så kom jag på att nä fy farao, jag avskyr såna blogginlägg. Men roligt var det!
Publicerad 03.05.2011 kl. 10:41

10: självporträttsdiptyk

Publicerad 02.05.2011 kl. 16:11

9: vappenbilder

Att jag skrev igår var mest en tvångsmässig handling, något som också tydligt framkommer. Det är titelns fel, "nulla dies sine linea" översätts till "inte en dag utan en rad", och det är självklart att det är dömt att misslyckas men just nu är det något av en fix idé.

Nåjå.

Jag har överfört & kollat igenom bilder från Vappen och här följer då några.


Kvällen inleddes på DOM och bakom-kameran-Jim var missnöjd över hur ljus den här bilden blev men själv tänkte jag till min förtjusning att det är ju ganska smickrande ändå att tappa ⅔ av sina ansiktsdrag! Risken att man ska förevigas med nån grotesk min avtar ju avsevärt, eller, ja, risken att det ska synas gör ju det åtminstone.


Utanför DOM är Maria redo för avfärd!


Ia & Maria leder vägen till Sky. Jag springer efter och knäpper bilder.


Väl inne på Sky går jag förbi dansgolvet, jag ser inte ett skvatt p.g.a. blinkande ljus och massor med rök, men jag riktar kameran dit på måfå... och naturligtvis dyker en gammal bekant Jeppisbo upp på displayen! Hah!


Jag tyckte att den incidenten var så kul att jag tog ett par bilder till. Jag vet inte vem tjejen som står ungefär mitt i bild med mörkt hår och röda läppar är men oj så jag gillar hennes uttryck. Om nån känner henne kan ni ju hälsa henne det!
Publicerad 02.05.2011 kl. 15:15

8: ballong



Jag blåste upp en ballong idag för att poängtera att det var inte vilken dag som helst utan faktiskt första maj. Festligt, inte sant. Jag har suktat efter munkar hela kvällen, en sån skulle nog ha varit mer festlig. Nu just tuggar jag på en surskorpa istället och det känns onekligen tragiskt, som att mina kläder borde vara slitna och händer smutsiga och livsöde dystert. Men gårdagen var åtminstone munter!
Publicerad 01.05.2011 kl. 23:56

7: kaffi



Idag skulle det städas, var det bestämt, men istället sitter jag här och dricker för mycket kaffe medan den andra i hushållet skjuter bad guys. Angående för mycket kaffe, på bilderna ser ni en plansch med illustrationer av en frisk magsäck, respektive en sjuk en drabbad av kronisk magkatarr, och så kan jag tänka mig att min framtid ser ut med tanke på mängden kaffe jag stjälper i mig. Och på tal om det så är det kanske dags att sätta igång med nåt mindre skadligt, mer produktivt istället. Jag har t.ex. en horisontell garderob på gång som antagligen borde upphöra att existera. Tråkigt, man har ju sån bra överblick när allt ligger utspritt på golvet. Men snubbelrisken som mångdubblats med ca 2900% är förstås ett faktum av nackdelsartad kvalitet.

Jag har förresten försökt mingla lite här på Ratata men jag är så sjukt dålig på det. Jag må vara socialt handikappad men jag är trots det ofarlig. Ni kan andas ut!
Publicerad 30.04.2011 kl. 14:42

6: den senaste veckan

FREDAG, 22 APRIL, KATTERNÖ

Träffade kattungarna för första gången. De är ovanligt självständiga för att vara så små, endast fyra veckor när bilden togs och de hade alltså aldrig sett mig förut, men de iakttog mig nyfiket och när jag klappade dem så började de spinna! De kommer när man lockar på dem, de stryker sig mot en, och de följer ibland efter en när man går ifrån dem. Fyra veckor! Otroligt!

LÖRDAG, 23 APRIL, KATTERNÖ

Firade påsk med min systerdotter Stella, vår påsktupp hade värpt en chokladhare åt henne, otroligt — jag vet, och hon hade gjort ett kort! Hon frågade efter att jag fotat henne om bilderna blir suddiga, hihi, men hennes pappa förklarade att Linneas kamera har sån ljuskänslig optik så att det nog går bra!

SÖNDAG, 24 APRIL, EDSEVÖ

Återförenades med min kära kusin M-vitamin, vi hade inte setts på några år och jodå, han är precis lika fantastisk som alltid! Jag skrattade tills jag hade ont i magen och sen ännu mer.

MÅNDAG, 25 APRIL, KATTERNÖ

De tre andra kattungarna hade redan fått hem reserverade för sig och på måndag fick även så den här sötnosen! Det är min vän Rousie som ska ge ett hem åt henne, det är alltid roligast att ge bort kattungar när man vet att de har en bra hem & trygg framtid framför sig!

TISDAG, 26 APRIL, VASA

Jag hade inte tid att tvätta håret så jag testade det alternativa torrschampot: bakpulver. Funkade väl sådär.

ONSDAG, 27 APRIL, ÖSTENSÖ

Längs med den här vägen har jag cyklat otaliga gånger, på väg till en av mina äldsta och bästa vänner efter skoldagars slut. Inne i den där ladan stod en gammal, rostig skördetröska (eller nåt dylikt) och såg hotfull ut och vi hade alltid nån lek att det var ett argt monster inne i ladan så vi var tvungna att cykla förbi jättesnabbt och jättetyst för att undkomma dess vrede. Många år efter att vi var för gamla för att tro på inbillade monster så höll skräcken i sig, men alltid med blandad förtjusning. På väg hem från Jakobstad såg jag att monstret och dess krypin stod i brand, men hur eller varför vet jag inte. Det är nästan lite sorgligt men å andra sidan antar jag att barnen är trygga nu.

TORSDAG, 28 APRIL, KATTERNÖ

Innan jag stack tillbaka till Vasa så sa jag adjö till Couscous på avstånd, han sov så mysigt som en gammal gubbe som tar en eftermiddagsvila på sofflocket. Sött!
Publicerad 29.04.2011 kl. 16:14

5: över hövan

Jag har sovit i ett halvt dygn, helt slutkörd efter en lång dag fylld av ett antal loppisbesök, en vansinnigt god pasta på Rosso (Svampplockarens pasta) vilken egentligen skulle ha krävt en tupplur efteråt men istället skyndade jag iväg på vernissage på Ritz, och jag tänkte igår att jag ställer inte in nån väckning, istället vaknar jag väl av mig själv då jag är utvilad. FEL. Den korrekta gissningen skulle ha varit att jag vaknar av mig själv när mitt huvud håller på att spränga, antagligen p.g.a. att jag sovit för länge. Happ. Så nu sitter jag här med en mugg kaffe och ett glas treo framför mig och kämpar med att försöka motstå driften att amputera halva huvudet. Det känns ungefär som att det åskar inne i det.

När jag var liten så trodde jag förresten att den högsvenska varianten av vår dialektala "hövo" var "höva". Så när jag förnämade till det nån gång sa jag att jag "har så ont i hövan". Jag blev lite retad över det, jo. Nu har jag insett att det faktiskt finns ett sånt ord, man kan säga "över hövan" och då betyder det enligt synonymer.se alltför mycket, mer än nödvändigt, till övermått. Lätt att jag ska inkludera det ordet i min vokabulär igen!

Det har tagit mig ungefär en timme att skriva det här inlägget (multitasking på gång), och jag har just påbörjat min andra mugg kaffe och huvudvärken börjar släppa. Prisa herren. Tror jag ska försöka gå igenom lite foton jag tagit på sistone, tills vidare följer här en bild på ett av gårdagens loppisfynd:


En ormplansch! Sliten och trasig, men jag gillar sånt!

PS. Jag tycker jag har lite svårt med prepositionerna idag, jag korrigerar dem hela tiden. Man blir väl som man umgås — Jim säger alltid skitmärkliga saker som att man "rör om", när man egentligen rör vid, att armen "domnar ut" när den förstås domnar bort eller helt enkelt bara domnar punkt slut, och såna saker. Det finns fler exempel också men jag kan inte minnas dem just nu. Jamen jo! Det bästa: man liknar någon! Haha! Man liknar inte någon bara sådär helt simpelt, nej, man liknar förstås dem! Jomenvisst, det är väl helt logiskt, ha! Ah, sydösterbottningar. Egendomligt pack!
Publicerad 29.04.2011 kl. 14:07

4: vad har nu katten släpat in


Här sitter jag med en leopard i famnen och vi är hiskeligt farliga båda två, som ni ser.

Jag har alltså fyndat lite i Jakobstads eminenta loppishall, och imorgon ska jag fortsätta loppandet i Vasa. Superb vecka! Precis så vill jag helst tillbringa varje dag. I synnerhet om de dagarna inkluderar stora stickade tröjor med kattdjur på, vilka jag kan byta till mig mot en euro. Jonä, sånt kan jag inte motstå, så är det bara.
Publicerad 28.04.2011 kl. 00:52

3: dra åt skogen vetja

Påskhelgen tillbringades uppe i Katternö, och på långfredagen gjorde vi en liten exkursion ut i skogen bakom mina föräldrars hus. Kameran fick självklart följa med:



Här har vi alltså Jim, det brukar oftast vara han + jag som jag syftar på när jag talar om "vi", och så även i detta fall.


Ett märkligt djur skymtade bakom vad som måste vara byns största myrstack...


Jim förevigade världens vackraste gummistövlar. Nåja, kanske bekvämaste åtminstone.



Vad lär vi oss av denna diptyk? Jo, att jag kanske är lite mer framgångsrik när det gäller att ställa skärpa men onekligen är Jim bättre på komposition. Så i teorin är vi ju a perfect match då!


Det ligger en minkfarm i närheten och här hade en stackars fågel hamnat i en minkfälla som någon sedan struntat i att tömma. Sorglig historia. Det tycks ha blivit något av en tradition att hitta olika djurkranier i den där skogen — för ungefär ett år sen var det ett kattkranium vi snubblade över.




Vi hittade ett lämpligt stativ!


Jag drogs till ljuset. (Ganska sällsynt, faktiskt.)


Jim var lite olycklig för han trodde att vi aldrig skulle hitta ut ur skogen...


... men till sist kom vi hem!



Caspian låg ute på lindan och poserade aningen märkligt, men sån är han bara.
Publicerad 27.04.2011 kl. 14:18

2: jamen ack då!

Eh jag vet inte. För de som inte orkar läsa igen det där babblet jag postade igår natt: Bla bla bla, jag vet inte, jag vet inte, finlandssvenskt kulturarv, bla bla bla, hej.

Jag borde kanske göra upp en lista med fördelar och nackdelar med Ratata resp. Tumblr, för det jag inbillade mig igår att jag skulle ha igång bägge bloggar är ju nog i praktiken en helt vansinnigt långsökt idé. Sen om det ens spelar nån roll i slutändan är en annan historia — så ok, Ratata krånglade som attans igår, man kan inte redigera layouten speciellt mycket, det är inte Google Chrome-vänligt (snyft! Det här är faktiskt den mest enerverande nackdelen), det finns inte direkt många finesser och är inte lika smidigt som t.ex. Tumblr, men ändå...! Det känns mer vettigt och bekvämt att blogga här. OH WHATEVER. Uttjatad klyscha på kommande: I-landsproblem. Det är inte hela världen. Nu håller jag käften om det här, ok.
Publicerad 27.04.2011 kl. 11:39

1: återplask i ankdammen

Så var man då tillbaka här på Ratata. Sist min blogg bodde här var det under ett annat användarnamn, och eftersom att jag tenderar att tröttna ganska lätt på pseudonymer så är jag här nu med mitt eget namn, något jag stått ut med i (ganska otäckt) många år redan så det ska förhoppningsvis gå bra. Jag har ju, som säkert ganska många redan konstaterat, tendensen att låta min blogg flytta omkring en aning... och sist jag gjorde så, vid årsskiftet, så hade jag nog garanterat tänkt stanna där i ett par år åtminstone, men så hände något och så återvände jag hit ändå. Egentligen hade jag övervägt att flytta till papper.fi en bra tid, men gud, reklamerna — jag kan inte med dem, kan inte! (Kan inte riktigt med Wordpress heller, för den delen.) Synd på en annars trevlig tjänst.

Min förra blogg, som finns kvar i skrivande stund åtminstone, inleddes som nån slags bilddagbok för att jag då för tillfället inte kände mig speciellt verbal eller egentligen ens kapabel till att uttrycka mig i skrift över huvud taget, och jag fastnade av någon orsak i det spåret och varje gång jag försökte skriva något i den så kändes det mest bara obekvämt. Jag fastnar alltid i gamla mönster och spår! Det är ganska tröttsamt. Jag vet inte ännu hur det ska bli, om jag ska försöka driva två bloggar samtidigt (en bildblogg plus en något mer textbaserad blogg?), och jag borde nog egentligen vänta med att skriva det här inlägget tills åtminstone något är aningen mer på det klara, men jag är otålig och uttråkad.

Det ligger mer bakom den här flytten också — och det här låter kanske lite långsökt, men hur som helst — i och med den olyckliga utkomsten i riksdagsvalet som tog plats nyligen så känns det som att jag vill vara mer aktiv (plaska på mer!) i ankdammen än vad jag har gjort på sistone. Även om det är en elektronisk ankdamm, och kanske just därför (alltså: det är lättillgängligt, okrävande och motsvarar mina redan existerande & etablerade intressen) så känns det som ett självklart och enkelt val just nu. Jag har aldrig varit speciellt patriotisk — redan själva ordet ger mig läbbiga vibbar eftersom jag tycker patriotism ofta snarast känns som en accepterad rumsren form av racism — men så som det är nu så vill jag ändå uttrycka delaktighet och uppskattning av mitt kulturarv; min finländska identitet med min svenskspråkiga tunga. Så varför inte genom internet! (Det där var en så pass retorisk fråga så jag skippar frågetecknet helt och hållet!)

Så nåjo. Därmed & därför är jag typ tillbaka, och jag tror att det här ska nog bli kul!


Here's looking at you, kid(s).
Publicerad 27.04.2011 kl. 01:10
Linnea utan akut accent (dock med relativt grav dialekt), dilettant av årgång 1983, förtjust i loppis, kameror, katter och kaffe. T.ex., bl.a., o.s.v. Alla bilder som postas här är mina egna om inte annat noteras. limeamaria gmail com